Bokslut

Tänkte att jag skulle avsluta med att orera lite kring pappret med kursens bedömningsgrunder som vi fick i början av kursen. Längst upp står det: Förvirring, Att samla på sig, att misslyckas, att sätta ner fötterna, att komma fram till någonting. För min del har det varit "att misslyckas" som snurrat i huvudet framför allt. Hela processen har varit sådan att den har varit begränsad av medel som inte tillåter perfektion. Dessutom har arbetssättet krävt att man reviderar, omformar och går vidare med det man skapat, dels pga det successiva utvidgandet av grupparbete, dels genom att vi hela tiden tagit med oss idéer från det vi skapat tidigare men bytt uttrycksmedel. För min del har det hjälpt mig lite grann att komma ifrån en perfektionistisk stelhet som jag lider av. Framför allt har jag tidigare varit rädd för att misslyckas i själva processen, och därmed varit rädd att det ska inverka på slutresultatet. Genom att vi har gått igenom en väldigt omständig skapandeprocess där det verkligen inte funnits några raka eller rätta stigar har det hjälpt mig att skilja på processen och slutresultatet. Till och med kan en omständig process öppna för fler perspektiv och på det sättet ta fram den absoluta potentialen i skapelsen (en del av omständigheten är naturligtvis det kollektiva inslaget också).
Nästa steg blir kanske att våga misslyckas med slutresultatet också. Man kan ju alltid göra om det :-).

På pappret står det annars tre rubriker med tre respektive underrubriker. Den första huvudrubriken är process, med underrubrikerna öppenhet, drivkraft och referens/förebilder. När det gäller öppenheten tänker jag att jag har utvecklats genom att jag vågar misslyckas lite mer, samt att den stora gruppen vi arbetat i krävt att man kan ge upp sina egna spår och följa några andras idéer och infall.
Drivkraft - Här tänker jag nog mest på att den stora gruppen också gjorde att fruktbara sättet att komma vidare på oftast var att kunna skapa en syntes av de olika idéer som kom fram, vilket jag försökte tänka på de sista veckorna. Det blir mycket lättare att få igenom en del av sina egna idéer på det sättet :-D. Referenser har jag försökt plocka in i diskussionerna och lite här på hemsidan, hoppas någon uppskattade dem. Tyckte också gruppen var bra på detta, t.ex. med Roy Andersson-grejen. Men också, vilket kanske var lite omedvetet (?), så nappade nog många på den första videon vi såg med han som föreläste om kreativitet i skolan.

Andra huvudrubriken är presentation, med underrubrikerna risktagande, formell kvalitet, kommunicerbarhet. Risktagande - i presentationen var det kanske mest att vi flörtade lite med publiken genom att ge dem redskapen för att kunna interagera i föreställningen. Formell kvalitet - Den här punkten känns nog lite vag, och jag tycker nog inte den starka sidan i kursen har varit att förmedla rent sinnliga uttryckskunskaper. Den starka sidan har snarare legat på den allmänt pedagogiskt/konstnärliga processen. I början var jag lite kritisk till detta eftersom man på det sättet vidhåller en exklusivitet kring det konstnärliga uttrycket. Samtidigt har vi nog alla mer nytta av den pedagogiskt/konstnärliga biten i vårt kommande yrke. Dessutom har jag ju som en del andra i kursen (om inte alla) ett annat konstnärligt uttryck som jag harvar vidare med som glad amatör, och därför bryter jag ändå långsamt den exklusiviteten. Eller sällar mig till den exklusiva skaran snarare. Med pedagogiskt/konstnärliga biten menar jag alla de bra metoder och tricks K har använt för att starta, lyfta och lite grann styra den lärande skapandeprocess vi gått igenom. Trots att fokus inte låg på att ge oss så mycket färdighet i rent sinnlig uttrycksform så har vi i gruppen både jobbat med teater, musik, film och ljus. Kommunicerbarhet - Här tycker jag vi som grupp varit väldigt starka, vilket också märktes på responsen. Se tidigare inlägg.

Reflektion med underrubrikerna - Kontextualisering, lärande, kommunicerbarhet. Lärande - Framför allt tror jag kursens upplägg med fokus på processen, mycket gruppdiskussioner och tid till reflektion skapat extremt goda villkor för reflektion kring sitt eget lärande. Även om det inte är det som diskuterats i grupp så ger de andras perspektiv hela tiden bollplank och speglar att testa sig mot och se sig själv i. Lärarprogrammet borde nog arbeta mer med att förmedla olika pedagogiska modeller i praktiken genom sina kursupplägg. Det ger mycket mer än att diskutera de olika alternativen genom texter. I skolans värld finns tyvärr inte möjligheten att ändra upplägget så mycket, medan lärarprogrammet iallafall borde få göra det. Säkert råder även där lite stelbenhet och traditionens makt. Men om man inte kan experimentera med praktiken på universitetet, var gör man det då? Annars tycker jag också bloggen har varit ett bra redskap som jag inte använt tidigare, som pressar fram reflektion men på ett lustfyllt sätt. Dock kanske det har varit lite mindre lustfyllt för de som inte riktigt haft kläm på det tekniska. Har dock inte haft problem med det så jag utgår från att support funkat bra men det blir kanske lite ojämt där ändå. Fast de som introduceras för något nytt tekniskt eller annat gör ju en vinst också.

Kontextualisering - För mig tror jag att den här kursen mer än de flesta andra vidgade mitt perspektiv på hur jag kan lära ut i skolan, och fick mig nog att uppvärdera grupprocess och lite friare ramar. Det finns en del legitim kritik mot detta och att det ofta inte passar "svagare" elever. Men kanske bör man se det som en utmaning och att man måste tänka över när, för vilket syfte och grad man använder metoden och i vilken grad och vilket skede man är närvarande som lärare. Både i idrott och samhällskunskap går det att använda. T.ex. har jag det senaste funderat lite på nya lekar i idrotten. Varför ska jag hitta på nya lekar, när eleverna kan få använda all sin kreativitet? Sen får man lägga på sitt perspektiv med rättvisa och säkerhet etc. Men med lekar är det ofta rörelseglädjen som är i centrum, och där vet väl ofta eleverna bäst. I samhällskunskap är det klockrent, att bygga sina egna samhällen t.ex. Sen är ju stora grupprocesser ett självändamål i samhällskunskapen med öppningar för diskussion kring mänsklig interaktion, men också för mötesteknik, analys av fördelning av taltid med mera.

Kommunicerbarhet - Lämnar den punkten och hoppas helt enkelt att det var trevlig läsning.

Tack till K + hantlangare och alla i gruppen. Känns skönt att inte hela gruppen behöver splittras inför nästa kurs. And that's it.

Sista veckan

Under veckan höll jag och Kx vårt sokratiska samtal kring bilden på mannen med radion och massa prylar. Jag är en person som vill planera väldigt detaljerat om jag ska leda något men det släppte jag lite på den här gången, och de sokratiska samtalen lever ändå lite sitt eget liv, särskilt i vår grupp. Jag tyckte det blev rätt bra. Det svåra var väl att veta när man skulle "dra i trådarna" för att fördjupa sig i nått som någon sagt eller låta samtalet spinna vidare.

Ännu en dag var jag tvungen att vara frånvarande. Sista veckan hade vi gjort ett schema som vi jobbade efter och vi skulle göra en inspelning av ljuden som vi hade i början av performancen. Jag trodde det skulle bli en del jobb med det men när jag kom tillbaka var det helt fixat och klart, plus att gruppen hade lagt till ett crescendo med tejpljud som förstärkte den röda tråden i föreställningen, vilket jag verkligen tyckte var bra.

Slutet av veckan gick åt mycket till att repa, och vi var uppe på HSM för att sätta ljuset. Det tyckte jag var jättespännande eftersom jag aldrig varit med om det innan. Det blev lite pressad eftersom gruppen innan drog över rätt rejält, så vi fick klämma in ett sista rep på själva föreställningsdagen.

Vi var sist på fredagen. De grupperna andra visade teater, filmkonst och fotoutställning. Teaterföreställningen tyckte jag innehöll lite buskis-liknande inslag som jag nog tyckte slätade över själva samhällsberättelsen. Däremot tyckte jag det var starkt att alla agerade ut på scen. Särskilt som de som grupp säkert fått kompromissa om sina roller och kanske inte helt kände för allt de spelade. Det hade jag nog tyckt var väldigt svårt. Teatergruppens responstid blev väldigt kort och vi var väl lite stela i publiken också så på förmiddagen, så det blev inte så mycket diskussion. De som gjorde film hade tema Karin Boye, och jag tyckte de hade lyckats bra, även med ljudet. Saknade dock lite djupare diskussion om vilken relevans hennes verk kan ha i samhället idag. Annars en bra diskussion om offentliga utrymmen. Fotoutställningen blev jag nog lite besviken på. Hade förväntat mig lite mer provokation, politik, socialrealism, vad som helst. Tyckte inte det kom fram någon klar berättelse ur det hela. Responsen var rätt lång men handlade också mest om det tekniska och etiska när man tar foton på människor.

Så slutligen blev det vår tur. Lite nervig var man så klart men vi hade verkligen repat in det vi hade så det kändes rätt tryggt. De andra gångerna jag stått på scen har det ofta vart sämre repat och därför också rätt dåligt resultat, så det var verkligen skönt att få gå upp på scenen och känna att man gör sin grej bra även om det kanske inte var så stor roll. Jag tyckte också att vi lyckades få igång rätt mycket respons från publiken, vilket vi också hade haft väldigt mycket fokus på under processen, dvs att det vi gjorde skulle bära på en innebörd som var öppen för tolkning men ändå sade någonting. En del i publiken tolkade den också som jag tror att många i vår grupp också gjorde, nämligen om det förnekade / nedtryckta barnet i skolan. Samtidigt fanns det andra tolkningar, vilket kändes bra. Som någon i publiken sade hade vi nog också färgats rätt mycket av K:s sokratiska samtal. Det gjorde att jag reviderade lite eftersom jag innan tänkte att jag kanske inte påverkats jättemycket av dem, men det hade jag nog gjort ändå.

Grupparbetet under vecka 4

Under veckans gång var det väldigt mycket diskussion om det mesta. Till slut blev det att vi blev mer eller mindre klara med själva upplägget på performancen och vilka scener som skulle vara med, vart det skulle vara musik och inte etc. Vi har pratat mycket om det mesta, vilket mest har fått mig att tänka på själva grupparbetet istället. Det är rätt speciellt eftersom det är nått nytt för alla att arbeta med det här.

Vi är ju upp till 14 stycken och alla fastnar på sina egna små detaljer och tolkningar både i budskapet och det konstnärliga uttrycket. Dessutom har vi inte någon jätteeffektiv mötesstruktur, vi har haft totalt en omröstning, inga protokoll eller anteckningar, vilket gör det svårt att avgöra vad som verkligen beslutats ibland. Inte så mycket rundor så alla kommer till tals eller ordfördelare / mötesunderlättare och inga begränsningar av talartid. Visst kan det finnas fördelar med att inte stylta upp allt när vi arbetar med det vi gör, men det märks att en del blir lite resignerade och trötta tycker jag. Trots det tycker jag det har gått rätt smärtfritt, vi har jobbat på bra och kommit vidare hela tiden och haft bra diskussioner. Så trots att det blir lite omständigt blir dte nog väldigt bra i slutändan. Jag tror hursomhelst att man kan använda gruppstorlekar vid arbeten för att göra poänger kring mänsklig interaktion, demokrati och struktur. Dessutom är bra mötesstruktur helt klart en värdefull grej att lära ut i samhällskunskap, som är mitt ena ämne. Apropå Grupparbeten rotade jag upp den här gamla videon. Ska jag välja är jag nog han i den mörkaste kostymen.

4:e veckan - Början på grupparbetet

När jag kom in i det hade jag missat själva starten på det nya grupparbetet. Jag förväntade mig att det skulle handla om olikhet, som jag hade massa negativa associationer om. Hursomhelst hade gruppen valt att ta med samtliga inslag i alla tre gruppernas redovisningar, och jag tyckte inte riktigt att det gick en röd tråd genom allt. Det blev också borttaget mycket efter Mattias och Nike hade kikat på det. Det kändes bra, man behöver nog ofta hjälp utifrån för att få fram den röda tråden och döda sina älsklingar. I början ville jag inte helt acceptera temat som jag uppfattade det med den positiva, goda, olikheten som blir oskyldigt nertryckt och ville gärna ha in en breddning med negativa sidor av olikhet. När jag kände att det inte skulle gå igenom fick jag lite göra upp med mina egna associationer istället, vilket säkert var nyttigt. Jag har ju med mig mina från Sprängkullsgatan rotad i en kritik av den övergripande politiska diskursen i samhället, medan många andra i gruppen kanske mer tänker på hur vi formar elever i skolan. Speciellt när det gäller de mindre eleverna, som ofta är rätt oskyldiga, blir väl hela tanken lite mer logisk och sprängkraftig. Skolan är ju verkligen en institution som formar eleverna, och knäcker dem och förnekar dem för den delen också. Så under veckan försökte jag ignorera mina egna associationer och fokusera lite mer på det konstnärliga uttrycket istället. Och den här videon hjälpte mig förresten:

Trötthet...

Orkar inte blogga om den gångna veckan såhär klockan 1 på söndagsnatten, det är ju skola imorgon också. Berättar allt för dig imorgon istället bloggen, lovar.

Godnatt bloggen.

Kände att jag ville avsluta mitt retro-futuristiska tema med den här videon från General Electric från 50-talet. Jämför med moderna energibolagsreklamer där de visar gröna ängar hela tiden...GE har även gjiort en fantastisk gammal video där de tänker att precis allt ska drivas med kärnkraft, typ bilar och sånt. Finns tyvärr inte på tuben tror jag.

3:e veckan

Senaste tiden har varit rätt omtumlande, och bloggandet kom av sig, så jag bloggar för två veckor nu. Alla tankar flyter ju hela tiden ihop och förkastas, omformuleras etc men jag försöker rota fram processen ur mitt lilla guldfiskminne. Vi redovisade iallafall våra grupparbeten för varandra, där vi hade fokus på videomaterial med pusselläggande som den bärande idéen. Alla redovisningar var bra, men särskilt tejpscenen som den ena gruppen gjorde var riktigt bra. Efter detta påbörjade vi arbetet på slutredovisningen som vi gör tillsammans allihopa.

Det var också en del sokratiska samtal i veckan som var intressanta, det mynnade ofta ut i någon typ av samhällsdiskussion och inte så mycket djup filosofi vilket jag tyckte var skönt. Samtalen fungerar bra i gruppen men jag ser svårigheter med att använda den i skolan i de flesta klasser jag har varit i iallafall. De sokratiska samtalen bygger på ett klassiskt bildningsideal som skolan kanske lite har gått ifrån, eller kanske aldrig haft/levt upp till heller förresten.

Vi fick se en kort film som hette The delicious också. Den var lite lustig men på ett djupare plan associerade jag nog den med att tappa greppet och psykisk ohälsa än ett kreativt sprängande/vidgande av några ramar eller regler. Missade samtalet om den, var på sjukan istället. Läste Vygotskij-tolkningen av Leif Strandberg när jag var där.

Jag kan förstå varför K gav oss den och det fanns många bra tankar om den kreativa processen på ett allmänt plan som kan kopplas till kursen. En del annat var annars underligt, som den praktiska implementeringen som Strandberg verkade förespråka, nån sorts kreativitets-verkstäder, eventuellt med någon slags touch av entreprenörsskap. När han dessutom totalt våldförde sig på Marx genom att helt misstolka en av hans enklare begrepp och trycka in det i sammanhanget blev jag rätt misstänksam. Så jag lånade en bok med orginaltext från Vygotskij och bekräftade efter lite läsning att Strandberg presenterade en platt, urvattnad, förvrängd och förenklad Vygotskij. Eftersom det bara var ett utdrag kan jag inte såga honom helt, men jag lär knappast läsa resten heller. Vygotskij i orginal däremot.