Tänkte att jag skulle avsluta med att orera lite kring pappret med kursens bedömningsgrunder som vi fick i början av kursen. Längst upp står det: Förvirring, Att samla på sig, att misslyckas, att sätta ner fötterna, att komma fram till någonting. För min del har det varit "att misslyckas" som snurrat i huvudet framför allt. Hela processen har varit sådan att den har varit begränsad av medel som inte tillåter perfektion. Dessutom har arbetssättet krävt att man reviderar, omformar och går vidare med det man skapat, dels pga det successiva utvidgandet av grupparbete, dels genom att vi hela tiden tagit med oss idéer från det vi skapat tidigare men bytt uttrycksmedel. För min del har det hjälpt mig lite grann att komma ifrån en perfektionistisk stelhet som jag lider av. Framför allt har jag tidigare varit rädd för att misslyckas i själva processen, och därmed varit rädd att det ska inverka på slutresultatet. Genom att vi har gått igenom en väldigt omständig skapandeprocess där det verkligen inte funnits några raka eller rätta stigar har det hjälpt mig att skilja på processen och slutresultatet. Till och med kan en omständig process öppna för fler perspektiv och på det sättet ta fram den absoluta potentialen i skapelsen (en del av omständigheten är naturligtvis det kollektiva inslaget också).
Nästa steg blir kanske att våga misslyckas med slutresultatet också. Man kan ju alltid göra om det :-).
På pappret står det annars tre rubriker med tre respektive underrubriker. Den första huvudrubriken är process, med underrubrikerna öppenhet, drivkraft och referens/förebilder. När det gäller öppenheten tänker jag att jag har utvecklats genom att jag vågar misslyckas lite mer, samt att den stora gruppen vi arbetat i krävt att man kan ge upp sina egna spår och följa några andras idéer och infall.
Drivkraft - Här tänker jag nog mest på att den stora gruppen också gjorde att fruktbara sättet att komma vidare på oftast var att kunna skapa en syntes av de olika idéer som kom fram, vilket jag försökte tänka på de sista veckorna. Det blir mycket lättare att få igenom en del av sina egna idéer på det sättet :-D. Referenser har jag försökt plocka in i diskussionerna och lite här på hemsidan, hoppas någon uppskattade dem. Tyckte också gruppen var bra på detta, t.ex. med Roy Andersson-grejen. Men också, vilket kanske var lite omedvetet (?), så nappade nog många på den första videon vi såg med han som föreläste om kreativitet i skolan.
Andra huvudrubriken är presentation, med underrubrikerna risktagande, formell kvalitet, kommunicerbarhet. Risktagande - i presentationen var det kanske mest att vi flörtade lite med publiken genom att ge dem redskapen för att kunna interagera i föreställningen. Formell kvalitet - Den här punkten känns nog lite vag, och jag tycker nog inte den starka sidan i kursen har varit att förmedla rent sinnliga uttryckskunskaper. Den starka sidan har snarare legat på den allmänt pedagogiskt/konstnärliga processen. I början var jag lite kritisk till detta eftersom man på det sättet vidhåller en exklusivitet kring det konstnärliga uttrycket. Samtidigt har vi nog alla mer nytta av den pedagogiskt/konstnärliga biten i vårt kommande yrke. Dessutom har jag ju som en del andra i kursen (om inte alla) ett annat konstnärligt uttryck som jag harvar vidare med som glad amatör, och därför bryter jag ändå långsamt den exklusiviteten. Eller sällar mig till den exklusiva skaran snarare. Med pedagogiskt/konstnärliga biten menar jag alla de bra metoder och tricks K har använt för att starta, lyfta och lite grann styra den lärande skapandeprocess vi gått igenom. Trots att fokus inte låg på att ge oss så mycket färdighet i rent sinnlig uttrycksform så har vi i gruppen både jobbat med teater, musik, film och ljus. Kommunicerbarhet - Här tycker jag vi som grupp varit väldigt starka, vilket också märktes på responsen. Se tidigare inlägg.
Reflektion med underrubrikerna - Kontextualisering, lärande, kommunicerbarhet. Lärande - Framför allt tror jag kursens upplägg med fokus på processen, mycket gruppdiskussioner och tid till reflektion skapat extremt goda villkor för reflektion kring sitt eget lärande. Även om det inte är det som diskuterats i grupp så ger de andras perspektiv hela tiden bollplank och speglar att testa sig mot och se sig själv i. Lärarprogrammet borde nog arbeta mer med att förmedla olika pedagogiska modeller i praktiken genom sina kursupplägg. Det ger mycket mer än att diskutera de olika alternativen genom texter. I skolans värld finns tyvärr inte möjligheten att ändra upplägget så mycket, medan lärarprogrammet iallafall borde få göra det. Säkert råder även där lite stelbenhet och traditionens makt. Men om man inte kan experimentera med praktiken på universitetet, var gör man det då? Annars tycker jag också bloggen har varit ett bra redskap som jag inte använt tidigare, som pressar fram reflektion men på ett lustfyllt sätt. Dock kanske det har varit lite mindre lustfyllt för de som inte riktigt haft kläm på det tekniska. Har dock inte haft problem med det så jag utgår från att support funkat bra men det blir kanske lite ojämt där ändå. Fast de som introduceras för något nytt tekniskt eller annat gör ju en vinst också.
Kontextualisering - För mig tror jag att den här kursen mer än de flesta andra vidgade mitt perspektiv på hur jag kan lära ut i skolan, och fick mig nog att uppvärdera grupprocess och lite friare ramar. Det finns en del legitim kritik mot detta och att det ofta inte passar "svagare" elever. Men kanske bör man se det som en utmaning och att man måste tänka över när, för vilket syfte och grad man använder metoden och i vilken grad och vilket skede man är närvarande som lärare. Både i idrott och samhällskunskap går det att använda. T.ex. har jag det senaste funderat lite på nya lekar i idrotten. Varför ska jag hitta på nya lekar, när eleverna kan få använda all sin kreativitet? Sen får man lägga på sitt perspektiv med rättvisa och säkerhet etc. Men med lekar är det ofta rörelseglädjen som är i centrum, och där vet väl ofta eleverna bäst. I samhällskunskap är det klockrent, att bygga sina egna samhällen t.ex. Sen är ju stora grupprocesser ett självändamål i samhällskunskapen med öppningar för diskussion kring mänsklig interaktion, men också för mötesteknik, analys av fördelning av taltid med mera.
Kommunicerbarhet - Lämnar den punkten och hoppas helt enkelt att det var trevlig läsning.
Tack till K + hantlangare och alla i gruppen. Känns skönt att inte hela gruppen behöver splittras inför nästa kurs. And that's it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar